24 november 2011

Krossade glas, stora larmet, fast hållning..

Välkommen till livet på en pskyk avd...Jag pallar fan inte detta mer...Kastar glas på glas, men ingen ser mina tårar..Bara hur jag startar stora larmet..Jag vill att någon ska se hur dåligt jag mår innerst inne. Visst, kasta glad är kanske inte en så bra ide, men vafan ska man göra? Alla bara avisar mig och så..Känner mig helt ensam i denna världen..

Inga kommentarer: