Louise Olsson
1984 – 2010
Min älskade vän, vad ska jag säga..?
Jag fick reda på din bortgång för några veckor sen. Jag är helt tom. De känns som att tiden har stannat helt. Jag är i chock fortfarande. Har inte gråtit så många tårar över dig, för det känns så fel. De är inte lönt att gråta, för hur mycket jag än gråter så börjar du inte leva. Du kommer alltid att vara död. Jag minns första gången jag såg dig, avdelning 85 i Malmö. På psyket. Även fast jag bara såg dig så tyckte jag att du verkade speciell. Sen började vi prata och kom skit bra överens visade det sig! En kväll så skulle jag, Sophie och du ut och köpa godis, kommer du ihåg det? De slutade med efterlysning och fylla. De kanske inte låter så jättekul men den kvällen hade vi kul! Vi behövde det! Både du och jag va inlagda på LPT och hade inte fått vara ute på länge. Sen blev du utskriven, avd blev tråkig…Jag flyttade till Hammenhög och vi hördes bara ibland. Sist jag pratade med dig va i somras på sms. Vad jag förstod så mådde du inte bra alls..Sen var det svårt att få tag på dig, du svarade inte på sms. Sen i början av denna månaden så kollade jag din facebook och såg att folk hade skrivit vila i frid osv..Jag fattade ingenting. Sen mailade din kompis Tess mig och skrev att du hade gått bort, tagit ditt liv. Sen skrev din mamma till mig så jag ringde henne. Hon berättade de hon ville och svarade på mina frågor…Sen kom begravningen. Jag valde inj i det sista att jag inte skulle gå på den, förlåt gumman! Men jag vet att du hade förstått. Jag mådde för dåligt.
Jag vet inte vad jag mer ska skriva, jag saknar dig så det gör ont! Du var en av mina närmaste vänner! Jag skrev i min blogg om dig när du hade dött, då började folk hacka på mig och skrev att jag ljög om att du va en av mina bästa vänner. Men du är fortfarande en av mina bästa vänner, du fanns alltid där med stöttande ord! De känns inte som att jag har rätt att sörja dig för du va ju (enligt folk i bloggen) min ”psyk kompis”.
Jag håller på att gå under baby om jag inte får sörja dig, gråta osv..Jag vill få lov att sörja dig! Jag skulle kunna slå sönder hela världen bara för att få dig tillbaka! Tårarna bränner varje dag bakom mina ögonlock, idag speciellt.
Lilla gumman, jag älskar dig och hoppas att du nu har fått den vilan du ville ha!
Puss din kompis Bella!
1984 – 2010
Min älskade vän, vad ska jag säga..?
Jag fick reda på din bortgång för några veckor sen. Jag är helt tom. De känns som att tiden har stannat helt. Jag är i chock fortfarande. Har inte gråtit så många tårar över dig, för det känns så fel. De är inte lönt att gråta, för hur mycket jag än gråter så börjar du inte leva. Du kommer alltid att vara död. Jag minns första gången jag såg dig, avdelning 85 i Malmö. På psyket. Även fast jag bara såg dig så tyckte jag att du verkade speciell. Sen började vi prata och kom skit bra överens visade det sig! En kväll så skulle jag, Sophie och du ut och köpa godis, kommer du ihåg det? De slutade med efterlysning och fylla. De kanske inte låter så jättekul men den kvällen hade vi kul! Vi behövde det! Både du och jag va inlagda på LPT och hade inte fått vara ute på länge. Sen blev du utskriven, avd blev tråkig…Jag flyttade till Hammenhög och vi hördes bara ibland. Sist jag pratade med dig va i somras på sms. Vad jag förstod så mådde du inte bra alls..Sen var det svårt att få tag på dig, du svarade inte på sms. Sen i början av denna månaden så kollade jag din facebook och såg att folk hade skrivit vila i frid osv..Jag fattade ingenting. Sen mailade din kompis Tess mig och skrev att du hade gått bort, tagit ditt liv. Sen skrev din mamma till mig så jag ringde henne. Hon berättade de hon ville och svarade på mina frågor…Sen kom begravningen. Jag valde inj i det sista att jag inte skulle gå på den, förlåt gumman! Men jag vet att du hade förstått. Jag mådde för dåligt.
Jag vet inte vad jag mer ska skriva, jag saknar dig så det gör ont! Du var en av mina närmaste vänner! Jag skrev i min blogg om dig när du hade dött, då började folk hacka på mig och skrev att jag ljög om att du va en av mina bästa vänner. Men du är fortfarande en av mina bästa vänner, du fanns alltid där med stöttande ord! De känns inte som att jag har rätt att sörja dig för du va ju (enligt folk i bloggen) min ”psyk kompis”.
Jag håller på att gå under baby om jag inte får sörja dig, gråta osv..Jag vill få lov att sörja dig! Jag skulle kunna slå sönder hela världen bara för att få dig tillbaka! Tårarna bränner varje dag bakom mina ögonlock, idag speciellt.
Lilla gumman, jag älskar dig och hoppas att du nu har fått den vilan du ville ha!
Puss din kompis Bella!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar